Angela

Var i Vby idag och mötte upp gänget för o säga guudbaj. Angela kom hit också. hon drog precis..
Jag vill inte åka, jag vill inteeeeee. Jag har väl bölat igenom mig hela denhär dagen. Har faktist inte gråtit över dethär innan men idag fick jag en fet ångest eftersom jag åker imon. Det känns väldigt tråkigt, det blir jobbigt om jag jag tänker på det för mycke. jag kommer ju ändå tillbaka och såååå..

Kommer sakna min familj så mycket, grät i mi madres famn idag. Och det är jobbigt att se henne gråta. Jag skulle vara helt lugn med det om jag nu skulle flytta i bara 1-2 år. Men det är 5 feta år..
Känns det för jobbigt så hoppar jag av och försöker med att komma in till KI. Jag vet inte vad jag vill längre. Men jag ska försöka se det positivt. De flesta som ska dit har säkert också flyttat hemifrån och rest en lång väg. Så jag är säkert inte ensam om dethär. Och sen så är det oftast såhär med det mesta i livet. Alla stora förändringar och stora grejer man gör är jobbiga i början.
 
Önska bara att ngn utav mina närmaste kompisar kunde plugga där uppe med mig. Eller att Umeå låg 1 timme från Stockholm. Stockholm i mitt hjäääääärta..

Nu ska jag sova. Mitt plan åker tolv. Puss...

Kommer sakna mamis maaaaaaaaaaat!